underhennesyta

jaha. Nu har J skaffat kille också.
Jag är inte ett dugg avundsjuk,
inte ett dugg

Jag har allttid fått höra, likt många andra skulle jag tro,
att man ska glädjas åt andras framgång.
Jag kan inte det, inte åt personer som jag jämför mig med.
Kan någon göra det då?
Var eviga gång någon av mina närmsta vänner, av dem som jag tävlar mot, lyckas gräver jag ner mig ett par dagar och deppar.
Varför påverkas jag så mycket av dem?
ååh, jag orkar inte.

Den enda sanna glädjen, är skadeglädjen.
Så sant.

Då rullar bloggen igen, efter en välbehövd ledighet.

Det värsta med hela resan måste varit att J förföljer mig. I mina drömmar.
Inga trevliga drömmar må jag säga.