underhennesyta

Mr R. Jag saknar honom. Jag försörde något som hade kunnat blivit underbart.
Varför?
Osäkerhet var ordet. Jag påverkades för mycket v andras åsikter. Som alltid.
Nu har jag insett att jag var kär. För första gången i hela mitt liv var jag kär, på riktigt.
Men nu är det försent, varken du eller jag kan släppa varandra helt och hållet.
Dragningskraften finns kvar, även då det har gått 6 månader.
Jag sårade dig. Du har förlåtit mig, men jag har inte förlåtit mig själv.
Jag kan inte sluta fantisera om dina armar runt mig.
Jag kan inte gå vidare.

Vi ses på festen på lördag, R.
Kommer jag kunna hantera mina känslor då?