underhennesyta

Nu är jag fri för två månader, och förutom ett litet missöde känns det bra.
Men var tog den där fantastiska känslan vägen?
En förväntansfullhet som ingen annan känsla kunde slå.
Känslan av att vakna upp på morgonen och klä på sig sin finaste klänning, sätta på det nya fina läppglanset, båda var inköpta speciellt för denna dagen. Man traskade iväg till skolan med ett pirr i magen.
Det var kramar och glädje.
Det var leenden och skratt.
Det var saft och bullar.
Det finns inte längre, utan är bara ett minne som endast får en tillbakablick då och då.
Det känns sorgligt, att alla barndomens fantastiska känslor inte längre går att upplevas,
utan de har ersatts av alkohol, likgiltighet och inte riktigt lika äkta leenden.
Det är ledsamt. På riktigt.

Glad sommar!
Nu bär det av till landet. Vindsurfing och bad.