underhennesyta

För första gången i mitt liv tänker jag släppa kontrollen.
Jag tänker låta mig själv handlöst falla till dina trygga, starka armar.
Du kommer fånga mig, det vet jag.
Men det är svårt, det är något som bär mig emot,
och jag vet inte hur jag ska handskas med det,
jag har aldrig lärt mig det, aldrig lärt mig att fortsätta de gånger jag känt ett uns obehag.
Jag är den som lägger ned genast, jag står inte ut med att inte följa min magkänsla,
som faktiskt ofta slår ut fel.

Men som sagt, nu orkar jag inte vela längre.
Det får vara slut med det nu.
Shit vad rädd jag blir.