underhennesyta

Ja. Rubriken är ganska målande, det som var oundvikligt har skett.
Jag och R håller på att bli ett par.
Jag borde vara bubblande glad, sprudlande av kärlek, men det är jag inte.

För det finns så mycket som ligget bakom, en av mina närmsta vänner.
 Är det verkligen så lyckat? Å andra sidan har jag inte fått någon ångestattack likt den senaste, så det är väl ett gott tecken om inte annat?
Jag tänker ge detta en chans- det får helt enkelt bära eller brista. Hallefuckinglujah