underhennesyta

Idag hade jag mina gladiatorsandaler.
Nu är jag-officially Herkules.
Men det är okej, jag kan ta det.
För jag har banne mig börjat gilla dem!

Så var det helg igen.
Jag tycker ständigt att helgen är på ingång.
Det fanns en tid, när jag var osäker på mig själv,
som jag hatade helger.
Jag kände pressen att vara tvungen att gå ut,
även fast jag bara ville vara hemma med familjen och se på film och mysa.
Men trots detta gick jag ut, helg efter helg.
Nu vågar jag stå på mig. Jag gör vad jag känner för,
vilket har blivit en otrolig lättnad,
för nu kan det vara riktigt kul att gå ut.
Nu när allt är på mina egna villkor.

Det finns sådana människor som fortfarande inte kan sätta upp sina egna gränser.
J, till exempel.
Hon sade till mig för ett par månade sedan att hon bävade inför helger.
Och hon är den enda av de jag känner som STÄNDIGT går på alla fester.
Den enda.
Det är sorgligt,
hon är sorglig.

Tänk att jag alltid ska återkomma till henne,
jag hatar att hon fortfarande påverkar mitt liv.